Det finns ingen hederskultur.
Jodå, det har sagts och sägs fortfarande. Nedan skriver jag
lite om några av de många hedersförnekarna.
En av de värsta olyckorna i sammanhanget är desinformatören
och professorn Masoud Kamali. Om han hade fått hantera sin paranoia bakom
stängd dörr i sitt tjänsterum på Mittuniversitetet hade nästan ingen skada
varit skedd. Men tack vare att dåvarande integrationsministern Mona Sahlin 2004
visade prov på sitt många gånger usla omdöme kom Kamali att spela en central
roll i debatten om hedersförtrycket i mitten av 2000-talet. Sahlin gjorde honom
nämligen till sin utredare i diskrimineringsfrågor och gav honom därigenom en
plattform från vilken han högljutt kunde hävda att allt prat om hedersrelaterat
våld och förtryck bara handlade om rasism och invandringsfientlighet. Detta
skedde alltså flera år efter morden på Pela och Fadime, 2004 när ingen vettig
människa längre kunde hävda att det inte fanns någon hederskultur, åratal efter
att Sahlin själv genom Fadimes martyrdöd slagit upp ögonen och erkänt problemets
existens. Men det hindrade henne inte från att låta Kamali sprida sina lögner i
SOU-publikationer och – med statusen som regeringens utredare i ryggen – i debattartiklar
i pressen.
Kamalis skitprat är legio och jag väljer bara ett citat i
högen:
”Man gör en jättestor grej av att några invandrartjejer
blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld. Det handlar om någon mindre
procent, en liten grupp. Det är inget stort problem /…/”
Det är alltså inget stort problem att tiotusentals ungdomar
dagligen utsätts för hot och våld och att de inte själva får välja vem de skall dela livet med?
Intervju med Kamali finns på:
Fler uttalanden av dåvarande integrationsministerns högra
hand på https://sv.wikiquote.org/wiki/Masoud_Kamali.
Rädda Barnen får aldrig några pengar av mig. Vid ett par
tillfällen har organisationen svikit just den grupp man säger sig vilja stöda
genom att censurera forskningsrapporter med oönskat resultat på hedersförtryckets
område. Det mesta av händelseförloppen finns att läsa på http://www.gp.se/kulturnoje/1.224748-radda-vuxna-raddar-inga-barn
och http://www.svd.se/radda-barnen-hukar-om-hedersvald.
Schyman och FI över huvud taget har ogärna pratat
hedersförtryck. I och med att problemet har uppmärksammats medialt allt mer och
mer under senare år har det skett en viss omvändelse under galgen. Men
fortfarande har FI oerhört svårt att tala klarspråk. Under rubriken ”Våld och
förtryck i hederns namn” på partiets hemsida döljer sig en svårgripbar ordmassa där ledstjärnan
intersektionalitet gör att hedersvåldet beror av snart sagt allting, t ex
rasifiering. Jaha? Är det familjen och släkten som förtrycker sitt eget kött
och blod av rasistiska skäl? Eller är det kanske det rasistiska svenska
samhället som är boven i dramat – d v s uppstod hederstänkandet som en följd av
att familjen kom till Sverige och blev förtryckta? En bildningsresa i
Mellanöstern och norra Afrika rekommenderas FI:s styrelse. Länk för
självplågare: http://feministisktinitiativ.se/wp-content/uploads/2013/11/G.4-Våld-och-förtryck-i-hederns-namn.pdf.
Tyvärr är detta bara ett litet axplock. Det finns många,
många fler som av taktiska privata och/eller politiska skäl inte drar sig för
att offra hederskulturens förtryckta. Läs gärna Eduardo Grutskys och Lars
Åbergs bok Heder och samvete som troligen innehåller den bästa översikten i
ämnet: http://www.fritanke.se/bok/heder-och-samvete-om-hederskultur-i-sverige/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar