Offren

“Han sa: Du, om du tycker att hon är för jobbig, döda henne. Så lätt han sa det - döda henne bara.”

 

Jag gick fortfarande på journalisthögskolan den där höstkvällen när kvinnan som ville kallas Sozan i tidningen berättade sin historia för mig. Jag hade ringt runt till kvinnojourerna i Göteborg och till slut fått napp. Jag skulle få komma och prata med några av hederskulturens offer som lyckats fly sina familjer och nu levde gömda.

Sozan hade kommit till Sverige efter att ha gift sig med en irakisk kurd som haft permanent uppehållstillstånd i Sverige. Redan första kvällen i Sverige misshandlade han henne så svårt att hon inte kunde visa sig för de vänner som nästa dag kom på besök för att hälsa henne välkommen till Sverige. Hon gömde sig i sovrummet medan mannen ljög ihop en historia om att hon var sjuk.

Efter åratal av misshandel och mordhot lyckades hon till slut skilja sig. Ett par relativt lugna år i en egen bostad följde. Sedan kom Sozans lillebror till Sverige. Han fick bo hos henne och nu startade förtrycket igen. Brodern började kontrollera henne och förbjöd henne t ex att vara ute efter sju på kvällen. När han själv gifte sig och flyttade behåll han en nyckel till Sozans lägenhet och kom ofta på oannonserade besök för att se att hon skötte sig.

Konflikter mellan syskonen var otaliga och det var när Sozan av en händelse överhörde ett telefonsamtal mellan en storebror i Irak och den yngre brodern i Sverige som hon hörde rådet från den äldre brodern till den yngre:

”Du, om du tycker att hon är för jobbig, döda henne.”

Jag minns hur hon skakade på huvudet och såg ner i bordet när hon berättade det där. Bröderna som hon växt upp med och saknat väldigt mycket när hon flyttat till Sverige.  Nu pratade de om att döda henne, att göra sig av med henne som om hon vore en krånglande bil eller ett utlevat husdjur:

”Så lätt han sa det - döda henne bara.”
Konflikterna fortsatte när en katastrof inträffade. Sozans älskade mor avled. Sozan reste ner till Kurdistan för att vara med på begravningen. Hon steg in i sitt gamla hem där hon inte varit på nio år – och där satt modern livs levande. Sozan hade blivit lurad, hennes pass togs ifrån henne och hon tvingades gifta sig med en man hon inte hade haft någon relation till över huvud taget. Senare, i Sverige, ansökte hon om skilsmässa. Och det var då hon var tvungen att fly till kvinnojouren. Både hennes man och hennes bror försäkrade att de skulle döda henne så snart de fick möjligheten. Och alla släktingar och vänner hade tagit avstånd från henne:

“Jag har förlorat min familj, mina vänner, allt. Jag har förlorat mina finaste år. Vore det inte för mammas skull skulle jag ta mitt liv.”

 

Jag har stött på många liknande historier genom åren. På samma kvinnojour träffade jag Miriam vars mamma hade hotat henne och frågat ”om hon ville bli Fadime nummer två” (Fadime Sahindal hade hedersmördats tidigare under året). Hennes pappa hade å sin sida lovat att döda henne om hon var tillsammans med en svensk kille. På en högstadieskola i nordöstra Göteborg träffade jag Sara, en tuffing som satte sig upp mot sin våldsamme far trots att han misshandlade både henne och sin fru. Hon var väldigt duktig i en idrott och jag har följt henne lite grann på avstånd och sett att hon faktiskt lyckats både i arbetslivet och i idrotten. För TTELA (tidningen i Trollhättan och Vänersborg med omnejd) intervjuade jag en annan Sara, en gymnasist som gjort det till en vana att byta kläder i skolan när hon var utom räckhåll för familjens blickar (och som jag betvivlar hyser någon större sympati för den vita medelklassen slöjupprop), som också älskade en idrott (som hon utövade i smyg i skolan) men aldrig fick ha någon fritid alls. Hennes liv var skola, hushållsarbete och en ständig skräck för en resa till hennes tidigare hemland där hon skulle giftas bort. När jag pratade med henne umgicks hon med långt gångna planer på att fly hemifrån. Att hon blivit omskuren i unga år var en stor sorg för henne:

”Jag är inte som de andra tjejerna. Om jag typ ska ha samlag så kommer det inte att vara samma som för alla andra.”

 

De här tjejerna och några till blev Yasmine i Fotbollshoran.