torsdag 8 oktober 2015

Könsskillnader i hederskulturen

Den mest omfattande kartläggningen av hederskulturen i Sverige som jag känner till gjordes 2009 av dåvarande Ungdomsstyrelsen, som numera går under namnet Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Där kom man bl a fram till 70 000 ungdomar inte själva får bestämma vem de ska gifta sig med. 70 000!
Föga överraskande var segregationen tydlig. I väldigt invandrartäta områden som t ex Hjällbo och Rosengård var det fler än en av fyra unga som inte fick välja livskamrat fritt medan genomsnittet för riket låg på en av tjugo.
– Vad hade man gjort om 70 000 som inte ens får välja sin partner varit etniskt svenska ungdomar? frågade debattören Bahareh Mohammadi Andersson retoriskt när jag intervjuade henne för ett par år sedan.
Säkert betydligt mer än i dag eftersom myndigheternas och politikernas beröringsskräck då inte varit så förlamande stor.
Pojkar och unga män drabbas också men inte i lika hög grad som tjejerna. I Ungdomsstyrelsens rapport framgår att det är nästan dubbelt så vanligt för tjejer jämfört med killar att inte ha fritt val av vem man ska gifta sig med.
Kanske är icke-valet av partner en av hederskulturens otäckaste beståndsdelar. Men det finns snart sagt otaliga andra. Fritiden, t ex. Där skiljer sig behandlingen av tjejer och killar som lever i hederskontext kanske mest åt av alla områden. Mindre än 50 % av tjejer med utomnordisk bakgrund och föräldrar som la sig i deras val av äktenskapspartner tilläts att någon gång sova över hos en kompis av samma kön (en vild gissning är att det inte var tyskor och engelskor som var hårdast hållna). För killar i motsvarande situation var siffran nära 70 %.
Förbjudna övernattningar utanför hemmet är ett av de vanligaste men långt ifrån det enda sociala stigmat för hederskulturens offer. Många får inte träffa någon över huvud taget utanför familjen efter skolans slut. Som en tjej uttrycker det i Maria Hagbergs bok ”Vid 20 börjar den ruttna”:
”Jag var helt ensam! Mina föräldrar gjorde mig ensam. Sjuan, åttan, nian var ett rent helvete. Jag gjorde mina läxor. Ibland låtsades jag bara för att få vara ifred och slippa hjälpa till hemma.”
Hushållsarbetet är nämligen inte heller jämställt fördelat. En annan tjej i Hagbergs bok:
”Min syster och jag däremot skulle hålla ordning efter våra bröder. ’Flickor ska lära sig tidigt att de inte är barn som leker’. Jag vet inga tjejer som leker. Vi ska laga mat, städa och hjälpa till. Mina föräldrar brukade säga: ’Det är därför man föder tjejer’. Killar ska hjälpa till med pengar när de är äldre och tjejer ska hjälpa till med städningen, maten och passa upp föräldrarna som små barn.”
Hela den 350 sidor långa rapporten finns på http://www2.ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/ff808081234c242301234c4bbb830004/GiftMotSinVilja.pdf.
(Titeln på Maria Hagbergs bok syftar f. ö. på ”mödomshinnan” – en pappa berättade för sin dotter att för tjejer gäller det att gifta sig i god tid före 20 års ålder eftersom mödomshinnan då börjar ruttna bort och hur ska man då kunna bevisa att man varit oskuld fram till bröllopsnatten?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar